Neurotransmittorer är kemiska budbärare som överför meddelanden från en nervcell till nästa. Dessa små molekyler är nyckeln till ett väl fungerande nervsystem, som kontrollerar många processer, från tankar till kroppsfunktioner. Utan neurotransmittorer skulle kroppen inte kunna fungera.
För att förstå hur neurotransmittorer fungerar kan man tänka sig ett telefonspel, där ett meddelande viskas från en person till nästa. Målet är att se om meddelandet kan nå ända fram utan att förvrängas.
På samma sätt överför neurotransmittorer meddelanden från en neuron till nästa och ser till att meddelandet kommer till rätt plats.
Vad är neurotransmittorer?
Neurotransmittorer är kemiska budbärare som underlättar kommunikationen mellan nervceller, muskelceller och körtlar. Upptäckten av neurotransmittorer är en historia om vetenskaplig forskning och innovation. I början av 1900-talet började forskare misstänka att dessa kemiska budbärare existerade.
Forskare som Otto Loewi och Henry Dale var de första att visa att det finns neurotransmittorer. Deras banbrytande upptäckt öppnade upp för en värld av möjligheter att förstå hjärnans och kroppens komplexa funktioner. Den fortsätter att driva fram spännande framsteg inom neurovetenskapen.
"Vem skulle för många år sedan ha trott att nervstimulering påverkar organen genom att frigöra kemiska substanser, och att det är på detta sätt som impulser överförs från en neuron till en annan", sade Otto Loewi 1935.
Neurotransmittorernas roll
Neurotransmittorer är nödvändiga för att nervsystemet ska fungera korrekt och spelar en viktig roll i följande:
- Reglering av hjärtfrekvens och blodtryck
- Kontroll av andning och muskelrörelser
- Påverkan på tankar, minne, inlärning och känslor
- Reglering av sömn, läkning och åldrandeprocesser
- Modulering av stressreaktionen
- Reglering av hormonnivåer
- Påverkar matsmältning, hunger- och törstkänslor
- Mediering av sinnena
Frisättning av signalsubstanser
Neurotransmittorer lagras i tunnväggiga säckar som kallas synaptiska vesiklar i axonterminalens ände. Varje vesikel kan innehålla tusentals neurotransmittormolekyler.
När en elektrisk signal färdas längs en nervcell smälter vesiklarna med neurotransmittorer samman med nervcellens membran. De frisätts i synapsen, utrymmet mellan en nervcell och nästa målcell (en annan nervcell, muskelcell eller körtel).
Neurotransmittorernas exakta verkan bestäms av deras kemiska sammansättning och de specifika receptorer som de binder till. Efter att ha frisatts i synapsen landar varje typ av neurotransmittor på och binder till en viss receptor på målcellen, som en nyckel som bara kan passa och fungera i sitt partnerlås.
Denna bindning utlöser en förändring eller åtgärd i målcellen, t.ex. en elektrisk signal i en annan nervcell eller en muskelsammandragning. Det finns många olika typer av neurotransmittorer, var och en med sin unika kemiska sammansättning och funktion.
Vad händer efter att meddelandet har levererats?
Clearance av neurotransmittorer från den synaptiska klyftan är en viktig process för att nervsystemet ska fungera korrekt. När signalsubstansen har förmedlat sitt budskap avlägsnas den från synapsen för att undvika överstimulering av målcellerna. Det finns tre sätt på vilka neurotransmittorer avlägsnas från den synaptiska klyftan:
- diffusion
- återupptag
- och nedbrytning.
Diffusion
Efter frisättning kan neurotransmittorer diffundera bort från den synaptiska klyftan till närliggande vävnader. Denna process är ofta långsam och kan påverkas av faktorer som neurotransmittorns storlek, avståndet från synapsen och neurotransmittorns koncentration.
Återupptagning
Vissa neurotransmittorer kan återabsorberas av den presynaptiska neuron som frisatte dem. Specialiserade transportproteiner utför återupptagsprocessen på det presynaptiska neuronets membran.
Dessa transportörer känner igen och återabsorberar selektivt specifika neurotransmittorer tillbaka till neuronen, som kan ompaketeras till vesiklar och användas igen för framtida signalering.
Nedbrytning
Andra signalsubstanser bryts ned av enzymer i den synaptiska klyftan. Enzymer som monoaminoxidas och acetylkolinesteras bryter ned neurotransmittorer som serotonin och acetylkolin. När signalsubstansen brutits ned kan den inte längre binda till receptorer på målcellen och avlägsnas effektivt från synapsen.
Typer av neurotransmittorer
Varje neurotransmittor har en unik funktion och spelar en viktig roll för hur kroppen fungerar. I det här avsnittet fördjupar vi oss i den fascinerande världen av signalsubstanser och utforskar de viktigaste, deras funktioner och deras kopplingar till olika sjukdomar och störningar.
Acetylkolin
Acetylkolin är en excitatorisk neurotransmittor med flera funktioner i det centrala och perifera nervsystemet. De flesta nervceller frisätter det i det autonoma nervsystemet för att reglera hjärtfrekvens, blodtryck och tarmmotilitet.
Acetylkolin påverkar också muskelsammandragningar, minne, motivation, sexuell lust, sömn och inlärning. Obalanser i acetylkolinnivåerna har kopplats till hälsoproblem, inklusive Alzheimers sjukdom, kramper och muskelspasmer.
Dopamin
Dopamin spelar en roll i kroppens belöningssystem, inklusive att känna njutning, uppnå förhöjd upphetsning och inlärning. Det bidrar också till fokus, koncentration, minne, sömn, humör och motivation.
Sjukdomar som förknippas med dysfunktioner i dopaminsystemet inkluderar Parkinsons sjukdom, schizofreni, bipolär sjukdom, restless legs syndrom och ADHD (attention deficit hyperactivity disorder). Många starkt beroendeframkallande droger, t.ex. kokain, metamfetamin och amfetamin, verkar direkt på dopaminsystemet.
Serotonin
Serotonin är en signalsubstans som hjälper till att reglera humör, sömnmönster, sexualitet, ångest, aptit och smärta. Sjukdomar som förknippas med obalans i serotoninbalansen är t.ex. säsongsbunden depression, ångest, depression, fibromyalgi och kronisk smärta.
Läkemedel som reglerar serotonin och behandlar dessa störningar inkluderar selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI).
GABA
Gamma-aminosmörsyra (GABA) är den vanligaste hämmande neurotransmittorn i nervsystemet, särskilt i hjärnan. Den reglerar hjärnaktiviteten för att förebygga problem med ångest, irritabilitet, koncentration, sömn, kramper och depression.
Glutamat
Glutamat är den vanligaste excitatoriska neurotransmittorn i nervsystemet och den neurotransmittor som förekommer i störst mängd i hjärnan.
Det spelar en nyckelroll i kognitiva funktioner som tänkande, inlärning och minne. Obalanser i glutamatnivåerna förknippas med Alzheimers sjukdom, demens, Parkinsons sjukdom och kramper.
Epinefrin
Epinefrin (även kallat adrenalin) och norepinefrin ansvarar för kroppens"kamp-eller-flykt"-reaktion på rädsla och stress.
Dessa neurotransmittorer stimulerar kroppens reaktioner genom att öka hjärtfrekvensen, andningen, blodtrycket, blodsockret och blodflödet till musklerna, samt genom att öka uppmärksamheten och fokuseringen så att man kan agera eller reagera på olika stressfaktorer. För mycket adrenalin kan leda till:
- högt blodtryck
- diabetes, hjärtsjukdomar
- och andra hälsoproblem
Noradrenalin
Noradrenalin (även kallat noradrenalin) ökar blodtrycket och hjärtfrekvensen. Det är mest känt för sina effekter på vakenhet, upphetsning, beslutsfattande, uppmärksamhet och fokus. Många läkemedel, t.ex. stimulantia och depressionsmediciner, syftar till att öka noradrenalinnivåerna för att förbättra koncentrationen eller depressionssymtomen.
Interaktioner mellan neurotransmittorer
Neurotransmittorer interagerar ofta med varandra på komplexa sätt, vilket leder till synergistiska eller antagonistiska effekter på kroppen.
Synergistiska effekter
Synergistiska effekter uppstår när den kombinerade effekten av två eller flera neurotransmittorer ger en effekt som är större än summan av deras enskilda effekter. Ett exempel på en synergistisk effekt är interaktionen mellan serotonin och noradrenalin. Båda signalsubstanserna reglerar humöret och har använts vid behandling av depression.
Vissa antidepressiva läkemedel, t.ex. SNRI, ökar nivåerna av båda signalsubstanserna. Denna kombination kan leda till en större förbättring av sinnesstämningen än om man enbart ökar nivåerna av endera signalsubstansen.
Ett annat exempel på en synergistisk effekt är interaktionen mellan GABA och alkohol. Båda substanserna verkar dämpande på det centrala nervsystemet, och deras kombinerade effekter kan leda till ökad sedering och försämrad kognitiv funktion.
Det är därför man starkt avråder från alkoholkonsumtion när man tar läkemedel som ökar GABA-aktiviteten, t.ex. bensodiazepiner.
Antagonistiska effekter
Antagonistiska effekter uppstår när en neurotransmittors verkan minskar eller blockerar en annan signalsubstanss verkan. Ett exempel på en antagonistisk effekt är interaktionen mellan acetylkolin och dopamin. Medan acetylkolin i allmänhet är excitatoriskt, är dopamin hämmande.
De två neurotransmittorerna har motsatta effekter på de basala ganglierna, en grupp hjärnstrukturer som är involverade i rörelse och belöning.
Balansen mellan acetylkolin- och dopaminaktivitet är störd vid Parkinsons sjukdom, där dopaminnivåerna minskar. Detta resulterar i överdriven acetylkolinaktivitet, vilket leder till de rörelseproblem som är karakteristiska för sjukdomen.
Ett annat exempel på en antagonistisk effekt är interaktionen mellan dopamin och prolaktin. Prolaktin är ett hormon som är involverat i laktation och har visat sig hämma frisättningen av dopamin. Detta kan leda till biverkningar av dopaminförstärkande läkemedel, t.ex. antipsykotika.
Obalans i neurotransmittorbalansen
Neurotransmittorer spelar en avgörande roll för att reglera olika kroppsfunktioner, och obalanser i deras nivåer kan leda till en rad olika symtom och hälsoproblem. Flera faktorer kan bidra till obalanser i signalsubstanserna, t.ex:
Genetik
Forskning tyder på att vissa genetiska variationer kan påverka produktionen och frisättningen av neurotransmittorer, vilket kan leda till obalans.
Stress
Långvarig stress kan sänka nivåerna av neurotransmittorer, särskilt de som är inblandade i humörregleringen, t.ex. serotonin och dopamin.
Dålig kosthållning
En kost som saknar näringsämnen som främjar syntesen av neurotransmittorer, t.ex. aminosyror, vitaminer och mineraler, kan leda till obalanser.
Läkemedel
Vissa läkemedel, t.ex. antidepressiva, antipsykotiska och smärtstillande medel, kan påverka neurotransmittornivåerna och orsaka obalans.
Symtom på obalans i signalsubstanserna
Symtomen på obalans i signalsubstanserna kan variera beroende på vilken signalsubstans som är påverkad och i vilken utsträckning.
Till exempel kan obalanser i serotoninnivåerna orsaka humörstörningar som depression och ångest, medan obalanser i dopaminnivåerna kan påverka motivation, fokus och njutning. Några vanliga symptom på obalanser i signalsubstanserna är
- Humörsvängningar
- Ångest
- Depression
- Utmattning
- Irritabilitet
- Sömnlöshet
- Minnesproblem
- Dålig koncentration
- Huvudvärk
Hur man ökar nivåerna av neurotransmittorer
Neurotransmittornivåerna kan ökas naturligt genom livsstilsförändringar som främjar en optimal neurotransmittorfunktion. Här är några sätt att öka nivåerna av neurotransmittorer på naturlig väg:
- Övning
- Yoga
- Sömn
- Stressreducering
- Meditation
- Eteriska oljor
Vanliga frågor och svar
Vad är neurotransmittorer?
Neurotransmittorer är kemiska budbärare som frisätts av nervceller (neuroner) för att överföra signaler till närliggande celler (t.ex. andra neuroner eller målceller) över den synaptiska klyftan.
Vad är skillnaden mellan excitatoriska och inhibitoriska neurotransmittorer?
Excitatoriska neurotransmittorer ökar sannolikheten för att en nervimpuls genereras i målcellen. Inhiberande neurotransmittorer minskar däremot sannolikheten för att en nervimpuls genereras i målcellen.
Vilka är några vanliga signalsubstanser i nervsystemet?
Några vanliga signalsubstanser i nervsystemet är dopamin, serotonin, GABA, glutamat och acetylkolin.
Hur är neurotransmittorer kopplade till det centrala nervsystemet?
Neurotransmittorer är kemiska budbärare som spelar en avgörande roll för signalöverföringen inom det centrala nervsystemet (CNS).
När en elektrisk signal, som kallas aktionspotential, når slutet av en neuron (presynaptisk terminal) utlöser den frisättning av neurotransmittorer i synapsen, ett litet mellanrum mellan neuronerna.
Dessa neurotransmittorer binder sedan till specifika receptorer på membranet hos den postsynaptiska neuronen, vilket initierar en ny elektrisk signal. Denna process möjliggör kommunikation mellan neuroner och underlättar överföringen av information genom hela CNS, vilket möjliggör olika fysiologiska funktioner och beteenden.
Anahana fysiska resurser för hälsa
Wikis
Bloggar
Hur länge kan man gå utan sömn
Vad är det perifera nervsystemet?
Vad är det somatiska nervsystemet?
Vad är det autonoma nervsystemet?
Vad är det sympatiska nervsystemet?
Vad är det endokrina systemet?
Hur du stärker ditt immunförsvar
Hur du stärker ditt immunförsvar
Referenser
Elektrokemisk detektion av neurotransmittorer
Review Article Interaktion mellan neurotransmittorer och neurokemikalier och lymfocyter
Neurotransmittorer: Vad de är, funktioner och typer
Fysiologi, neurotransmittorer - StatPearls - NCBI Bookshelf
Neurotransmittorer: Funktioner, typer, potentiella problem
Vad är neurotransmittorer? -Queenslands institut för hjärnforskning
Neurotransmittorer: Vad de är, funktioner och psykologi
Otto Loewi och Henry Dale: Upptäckten av neurotransmittorer
Innehållet i denna artikel tillhandahålls endast i informationssyfte och är inte avsett att ersätta professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling. Det rekommenderas alltid att rådgöra med en kvalificerad vårdgivare innan du gör några hälsorelaterade förändringar eller om du har några frågor eller funderingar kring din hälsa. Anahana ansvarar inte för eventuella fel, utelämnanden eller konsekvenser som kan uppstå vid användning av den information som tillhandahålls.
