Motståndskraft

llbaka eller hoppa tillbaka. Enligt American Psychological Association (APA) är motståndskraft individers förmåga att anpassa sig eller övervinna motgångar.

Vad är motståndskraft?

Faran med det mänskliga tillståndet är att människor snabbt kan skapa eller överdriva stressfaktorer i sina sinnen, vilket gör det svårare att visa motståndskraft. Därför är det viktigt att förstå att motståndskraft är en dynamisk process som byggs upp med tiden genom olika erfarenheter, personliga färdigheter och sociala interaktioner.

Motståndskraft betyder inte att individer inte kan uppleva känslomässigt lidande, stress eller smärta, men motståndskraftiga människor kan hantera motgångar bättre. De förstår att svåra känslor och motgångar inte är långvariga och kan utnyttja sin inre styrka för att reglera känslor och hantera situationen.

Personer som saknar motståndskraft känner sig ofta överväldigade och hjälplösa och förlitar sig på ohälsosamma copingstrategier, inklusive isolering, undvikande och självmedicinering. Andra ohälsosamma copingmekanismer är bland annat riskbeteenden, ätstörningar och missbruk.

Mätning av motståndskraft

Även om det inte finns något standardiserat mått på resiliens kan olika skalor mäta resiliens i den mest grundläggande formen: en individs förmåga att anpassa sig till situationer. Resiliens kan mätas med hjälp av den korta resiliensskalan, som består av sex påståenden som mäter individens förmåga att återhämta sig eller närma sig personliga problem.

Varför är det viktigt med motståndskraft?

Alla människor går igenom en svår situation i livet, oavsett om det handlar om personliga, sociala eller miljömässiga problem. Motståndskraft är viktigt eftersom det ger individer den känslomässiga, mentala styrkan och beteendemässiga flexibiliteten att hantera livets utmaningar och stressfaktorer.

Resilienta människor är hoppfulla inför framtiden och anpassar sig och ser på nya erfarenheter med mindre ångest och negativa känslor. Det gör det dessutom möjligt för individer att behålla balansen under stressiga perioder.

Hur individer hanterar problem påverkar i hög grad det omedelbara resultatet och har långsiktiga psykologiska konsekvenser. Att bygga upp motståndskraft kommer därför att förbättra individens välbefinnande, långsiktiga hälsa och förmåga att anpassa sig till personliga utmaningar.

Historien om motståndskraft

Termen resiliens myntades av psykologen Emmy E. Werner 1973, som genomförde en longitudinell studie på en grupp Hawaiibarn från låg socioekonomisk bakgrund. Dessa barn växte upp med föräldrar som hade en psykisk sjukdom eller alkoholism.

Werner fann att två tredjedelar av barnen uppvisade destruktiva beteenden senare i tonåren, inklusive kronisk arbetslöshet och missbruk. Däremot uppvisade en tredjedel av barnen inga missanpassade beteenden. Werner beskrev i stället dessa barn som motståndskraftiga eftersom de använde mentala processer och beteenden för att skydda sig mot negativa känslor och stressfaktorer.

Studier om motståndskraft

Andra studier på 1980-talet utvärderade motståndskraft hos barn med schizofrena föräldrar. De upptäckte att jämfört med barn med friska föräldrar fanns det en negativ inverkan på barnens utveckling som levde med schizofrena föräldrar.

Vissa barn till schizofrena föräldrar var dock akademiskt och känslomässigt kompetenta, vilket gör det möjligt för forskarna att förstå hur de reagerar på motgångar. Andra sociokulturella, kognitiva beteendevetenskapliga och biomedicinska paradigm har olika perspektiv på motståndskraft.

De flesta psykologer är dock överens om att resiliens omfattar två nyckelbegrepp: positiv anpassning och motgångar. Sedan forskningen om motståndskraft inleddes har forskare studerat motståndskraft och de skyddsfaktorer som förklarar individers anpassning till ogynnsamma situationer, t.ex. fattigdom, misshandel eller katastrofala livshändelser.

Teori om motståndskraft

Resilience-teorin är en psykologisk modell som studeras inom olika områden, inklusive mänsklig utveckling, förändringshantering och psykiatri. Den förklarar vad resiliens är och hur individer övervinner motgångar.

Enligt teorin är tragiska händelser som krig, naturkatastrofer, pandemier, masskjutningar och terroristattacker oundvikliga och gemensamma realiteter. Dessutom kan motgångar ta formen av personliga kriser, t.ex. förlust av arbete, ekonomisk instabilitet, missbruk, förlust av en nära anhörig och sjukdom. Resilience-teorin betonar därför samhällets och individens resiliens, eftersom resilienta människor kan förbli lugna och återhämta sig från en stor förlust, motgång eller traumatisk händelse.

Där står det att resiliens är en dynamisk egenskap, inte fast eller konstant. En person kan till exempel visa sig vara motståndskraftig när han eller hon ställs inför en viss utmaning eller stressfaktor, men har svårt att möta utmaningar eller anpassa sig när han eller hon ställs inför en annan motgång.

Enligt teorin om motståndskraft påverkas individer som är motståndskraftiga av risker, förluster, förändringar och motgångar. Ändå måste de lära sig att bearbeta och hantera dessa erfarenheter.

Faktorer som stärker motståndskraften

Enligt teorin om motståndskraft är de viktigaste faktorerna som spelar en roll för motståndskraft kommunikationsförmåga, problemlösningsförmåga, socialt stöd, copingförmåga, känsla av kontroll och känsloreglering. Att utveckla motståndskraft inbegriper en mängd faktorer, inklusive både interna och externa resurser och styrkor. Några faktorer som gör det möjligt för individer att utveckla motståndskraft är följande:

• God självkänsla
• Sätt på vilka de engagerar sig i eller ser på världen.
• Copingmekanismer och strategier som de använder sig av
• Tillgång till resurser av hög kvalitet, inklusive sociala resurser.

Andra studier har funnit sex huvudsakliga prediktorer för motståndskraft: flexibilitet, anpassningsförmåga, balans, perspektiv, positiv personlighet och socialt stöd. Andra skyddsfaktorer som mildrar de negativa effekterna av miljörisker i stressiga situationer är externt stöd, personliga egenskaper, familj och samhälle.

Demografi, inklusive kön, socioekonomisk ställning och resurser, kan också förutsäga motståndskraft. Forskning visar att det är mindre sannolikt att kvinnor är motståndskraftiga efter en naturkatastrof än män.

Vissa aspekter av mindfulness, andlighet och religion kan också hindra eller främja psykologiska dygder som bidrar till motståndskraft. En kombination av uppbyggnad av adaptiva färdigheter, stödjande relationer och positiva erfarenheter utgör grunden för motståndskraft.

Typer av motståndskraft

Även om ordet resiliens vanligtvis används för att beskriva individers övergripande förmåga att klara sig och anpassa sig kan det delas in i olika kategorier. Det finns olika typer av motståndskraft, som var och en kan påverka en persons förmåga att hantera stress. De fyra typerna av motståndskraft är psykologisk, emotionell, fysisk och samhällelig.

Psykologisk motståndskraft

Psykologisk eller mental motståndskraft är en individs förmåga och mentala styrka att använda sina styrkor och färdigheter för att mentalt anpassa sig till eller klara av utmaningar, osäkerhet och motgångar. Individer med psykologisk motståndskraft kan förbli fokuserade och lugna och gå vidare från livets utmaningar eller kriser utan långsiktiga konsekvenser, såsom ångest och psykisk ångest.

Känslomässig motståndskraft

Emotionell motståndskraft är hur individer hanterar stress eftersom individer reagerar olika på förändringar och situationer. Vissa händelser kan utlösa känslor hos vissa individer och inte hos andra. Känslomässigt motståndskraftiga personer kan känna igen och förstå sina känslor. De använder interna och externa resurser för att hantera stressorer och sina känslor på ett optimistiskt och positivt sätt.

Fysisk motståndskraft

Fysisk motståndskraft avser hur kroppen återhämtar sig från och hanterar förändringar till följd av fysiska krav, skador och medicinska problem. Den påverkar individens styrka och uthållighet och spelar en viktig roll för den långsiktiga hälsan, inklusive hur människor åldras och reagerar på fysisk stress, sjukdomar och olyckor. Sociala kontakter, vila, hälsosamma livsstilsval och roliga aktiviteter bidrar till fysisk motståndskraft.

Gemenskapens motståndskraft

Samhällets motståndskraft är gruppers förmåga att återhämta sig och reagera på negativa situationer som påverkar grupper, t.ex. naturkatastrofer, terroristattacker, våld, ekonomiska svårigheter och masskjutningar. Den senaste situationen som prövar samhällets motståndskraft är COVID-19-pandemin.

De 7 C:s av motståndskraft

Hos barn är resiliens särskilt tydlig när barnets hälsa och utveckling lutar åt positiva resultat, även om det finns en mängd faktorer som talar för negativa resultat. Med tiden kan den kumulativa effekten av copingfärdigheter och positiva erfarenheter göra det lättare att uppnå positiva resultat.

Ken Ginsburg, en barnläkare som specialiserat sig på ungdomsmedicin i Philadelphia, utvecklade 7C-modellen för motståndskraft för att hjälpa barn att bygga upp färdigheter för att bli lyckligare och få bättre psykisk hälsa.

Modellen bygger på två grundläggande punkter, bland annat hur barn lever upp till sina förväntningar och deras behov av stödjande vuxna som visar på motståndskraft för att barnen ska kunna anpassa sig till utmaningar.

De 7 C:s är kompetens, bidrag, kontakt, karaktär, bemötande och kontroll.

Kompetens och självförtroende

Kompetens kräver att individer har de färdigheter som krävs för att känna sig tillräckligt kompetenta för att hantera stressiga situationer. Kompetens har sin grund i självförtroende, dvs. en individs tro på sin förmåga. Genom att identifiera individuella styrkor kan man förbättra och motivera individer att övervinna utmaningar.

Hantering och förbindelser

Coping innebär att utnyttja personliga styrkor, inklusive sociala färdigheter och färdigheter för stressreducering, för att vara bättre förberedd på att övervinna motgångar och utmaningar och förbättra den mentala hälsan. Utöver coping har individer som kontrollerar sina beslut och handlingar större sannolikhet att återhämta sig från svårigheter och åtnjuta en stark karaktär eller känsla av självkänsla och självförtroende.

Kontakter ökar ytterligare motståndskraften hos individer genom nära band med familj, vänner och samhällsgrupper, vilket främjar trygghet och tillhörighet. Slutligen, om individer, särskilt unga vuxna, upplever att de personligen bidrar till världen, kommer det att öka deras vilja att fatta beslut och göra val som förbättrar världen, vilket förbättrar deras karaktär, kompetens och känsla av sammanhang.

De sju kärnorna är särskilt värdefulla för att hjälpa barn att förstå sina värderingar och val när de fattar beslut, och de är integrerade och sammankopplade komponenter som utgör resiliens. Samspelet mellan biologiska och miljömässiga faktorer påverkar ett barns förmåga att övervinna hot mot en sund utveckling och bygga upp motståndskraft i unga år.

Motståndskraft hos barn

Barns motståndskraft är ett resultat av en kombination av olika miljöer, inklusive klassrummet, samhället och familjen.

Klassrum

Barn i klassrummet har karakteriserats med hjälp av kontrollpositionen. En intern locus of control, en större känsla av kontroll och höga förväntningar hos barn är kopplade till större motståndskraft.

Gemenskapen

Samhället spelar också en viktig roll när det gäller att främja barnens motståndskraft. Ett sammanhållet och stödjande samhälle omfattar sociala organisationer, kontakter och god kommunikation som främjar en sund utveckling. Meningsfullt samhällsbyggande och deltagande är möjligheter att bygga upp motståndskraften.

Familj

Familjemiljöer som är stödjande, stabila och omsorgsfulla uppmuntrar barnets deltagande i familjelivet. De mest motståndskraftiga barnen har ett starkt band till minst en förälder eller vuxen i familjen som ger barnen ett kvalitativt och kompetent föräldraskap, vilket hjälper dem att bygga upp en motståndskraft i livet.

Barnets miljö, oavsett om det är i klassrummet, samhället eller familjen, påverkar deras förmåga att förstå och anpassa sig till motståndskraft. När barn tidigt odlar resiliens anpassar de sig väl till motgångar, hot och utmaningar som vuxna.

Biologiska modeller som påverkar motståndskraften

Forskning tyder på att motståndskraft, liksom trauma, påverkas av epigenetiska förändringar, inklusive högre DNA-metylering av tillväxtfaktorer i specifika regioner i hjärnan, vilket främjar motståndskraft mot stress.

Dessutom förmedlar hypotalamus-hypofys-binjureaxeln sambandet mellan socialt stöd och stresstålighet via oxytocin. Oxytocin ökar individens motståndskraft mot efterföljande traumatiska händelser. Motståndskraft är därför ett bio-psykologiskt begrepp som kan bidra till att förstå de mekanismer som förutsäger långsiktigt välbefinnande och hälsa.

Hälsofaktorer som påverkar motståndskraften

Forskning visar att motståndskraft och en känsla av självkänsla när det gäller att övervinna svåra livserfarenheter kan hjälpa människor att hantera kroniska sjukdomar som reumatoid artrit, cancer, typ 2-diabetes, ångest och depression.

Motståndskraft kan skydda individer från olika psykiska sjukdomar, inklusive ångest och depression, samtidigt som den motverkar faktorer som ökar risken för vissa psykiska sjukdomar. Två neurotransmittorer som dämpar stress i hjärnan är till exempel endogena opioider och dopamin.

Det finns bevis för att opioidantagonister och dopamin ökar stressreaktionen hos djur och människor. Belöningssystemet, som förmedlas av dopamin, sänker också den negativa reaktiviteten mot stress i hjärnor hos djur och människor.

Hur blir man mer motståndskraftig?

Motståndskraft är inte en del av en individs personlighet, men individer kan bli mer motståndskraftiga genom att tänka och reflektera medvetet. Som en del av kognitiv beteendeterapi innebär uppbyggnad av motståndskraft att man medvetet reflekterar över och ändrar negativa beteenden och tankeprocesser. Det första steget är att ägna sig åt positivt självprat och identifiera positiva och negativa känslor och beteendemönster.

Det andra steget är att utnyttja sin inre styrka och anpassa sig till sina behov för att minska sin stressnivå.

Vanliga copingmekanismer är motion, fysisk aktivitet, djup andning, förbättrad sömnhygien, tillräckligt med sömn och aktiviteter eller hobbies som man tycker om och som kan hjälpa en att hantera utmanande och stressiga situationer. Att göra dessa aktiviteter till en del av den dagliga rutinen kan bidra till att uppnå motståndskraft.

Att främja motståndskraft kräver tid och övning. Det kan dock vara en utmaning för vissa personer att förstå var de ska börja och vilka copingfärdigheter de ska använda. Att konsultera en psykolog kan till exempel hjälpa individer att förbättra sitt mentala välbefinnande och sin motståndskraft.

Slutsats

Individer måste bygga upp färdigheter för att utveckla motståndskraft och uthärda svårigheter eftersom motståndskraft är resultatet av att framgångsrikt anpassa sig till svåra upplevelser genom att anpassa sig till externa och interna krav. Det finns många sätt att uppmuntra motståndskraft hos individer, och ord kan vara otroligt stärkande. Individer måste fokusera på nuet och utnyttja positiva känslor och styrka för att bygga upp motståndskraft och återhämta sig från en betydande motgång i framtiden.