Det parasympatiska nervsystemet ansvarar för kroppens "vila och matsmältning". Det blir mer aktivt under perioder av avkoppling och trygghet.
Vad är det parasympatiska nervsystemet?
Det är en del av det perifera nervsystemet, som omfattar alla nerver utanför hjärnan och ryggmärgen. Mer specifikt är det parasympatiska systemet en del av det autonoma nervsystemet.
Det autonoma nervsystemet kontrollerar kroppens ofrivilliga funktioner, t.ex. blodtryck, hjärtfrekvens och matsmältning. Det parasympatiska nervsystemet arbetar i balans med det sympatiska nervsystemet, som kontrollerar den autonoma kamp- eller flyktreaktionen. Tillsammans upprätthåller de homeostas, en stabil inre miljö i kroppen.
Den parasympatiska nervfunktionen är viktig för att förebygga högt blodtryck, reglera hjärtfrekvensen och stödja vår förmåga att hantera stress. Du kan främja ditt parasympatiska nervsystem genom yoga, motion och avslappning.
Det parasympatiska nervsystemet funktioner och måltavlor
Det parasympatiska nervsystemet verkar på olika sätt för att stödja ofrivilliga fysiologiska processer. Dess åtgärder är förknippade med vila, matsmältning och reproduktion. Exempel på parasympatiska funktioner i hela kroppen är:
- Ögon: Förträngning av pupillen för att förbättra synen på nära håll, ökad tårproduktion.
- Mun/halssvalg: ökad salivation.
- Lungor: förträngning av luftvägarna.
- Hjärtat: lägre hjärtfrekvens, ökad variation av hjärtfrekvensen med andningen.
- Tarmen: ökad magmotilitet (ökad matsmältning).
- Lever: ökad lagring av glukos.
- Urinvägarna: Blåsans sammandragning och uretralsfinkternas avslappning för att tömma urinen.
Det parasympatiska nervsystemet har också immunfunktioner. Dess primära roll i immunsystemet är negativ återkopplingskontroll av inflammatoriska faktorer. Detta förhindrar kronisk inflammation, som kan leda till många sjukdomar.
En annan viktig effekt av parasympatisk stimulering är att blodtrycket sjunker, trots att blodkärlen inte har någon parasympatisk innervation. Detta är ett utmärkt exempel på hur de parasympatiska och sympatiska avdelningarna fungerar i balans. Blodtrycket ökar när det sympatiska nervsystemet säger åt blodkärlen att dra ihop sig. Parasympatisk aktivering dämpar den sympatiska signaleringen, så att kärlen slutar dra ihop sig och blodtrycket sjunker.
De flesta parasympatiska effekter har ömsesidiga funktioner som genereras av det sympatiska nervsystemet. Till exempel ökar parasympatisk stimulering matsmältningen, medan sympatisk stimulering minskar matsmältningen.
Anatomi av det parasympatiska nervsystemet
Det parasympatiska nervsystemet innehåller sensoriska (afferenta) och motoriska (efferenta) nervfibrer. Sensoriska nerver transporterar information från kroppen till hjärnan och ryggmärgen, och motoriska nerver transporterar svarssignalen tillbaka till kroppen. Det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet delar sensoriska nerver, men varje division har tydliga motoriska nerver.
Autonoma sensoriska nerver
Sensoriska receptorer övervakar om den autonoma produktionen motsvarar kroppens fysiologiska behov och skickar denna information till det centrala nervsystemet via afferenta nerver. Vid behov justerar hjärnan balansen mellan sympatiska och parasympatiska stimuleringar till det aktuella organet.
Receptorer i hjärtat känner till exempel av hur snabbt hjärtat slår. Om det är snabbare än vad kroppen behöver för tillfället ökar hjärnan den parasympatiska stimulansen till hjärtat för att sänka hastigheten.
Parasympatiska motoriska nerver
De autonoma motoriska nerverna följer ett särskilt schema. Preganglionära nerver transporterar impulser från det centrala nervsystemet in i kroppen. De överför impulserna till ganglier, grupper av nervcellskroppar. Axoner som sträcker sig från ganglierna bildar postganglionära nerver och levererar signalen till målvävnaden.
Parasympatiska preganglionära fibrer kommer från tre sakrala spinalnerver och fyra kranialnerver. De spinalnerver som ger upphov till parasympatiska preganglionära neuroner är de pelvinska splankniska nerverna. De börjar i den sakrala ryggmärgen och sträcker sig ut i bäckenhålan.
Kranialnerverna kommer direkt från hjärnstammen och sänder efferenta signaler till huvudet och ansiktet. De kranialnerver som ger upphov till preganglionära parasympatiska neuroner är nervus oculomotoricus, nervus facialis, nervus glossopharyngeus och nervus vagus. Vagusnerven är av största vikt eftersom den utgör 75 % av de parasympatiska fibrerna och är en av de mest utbredda nerverna i kroppen.
Ganglierna är grupper av neuronkroppar som modulerar och vidarebefordrar nervimpulsen. Parasympatiska ganglier ligger nära målvävnaden, så de postganglionära nervfibrerna är kortare än de preganglionära. De postganglionära parasympatiska fibrerna är täckta av tjocka myelinskidor, vilket innebär att nervimpulserna är välisolerade och kan färdas snabbt.
Neurotransmittorer överför nervimpulser
Nervimpulser kan förmedlas från en neuron till nästa via elektriska eller kemiska signaler. Efferenta parasympatiska fibrer frigör kemiska signalmolekyler, eller neurotransmittorer, från de pre och postganglionära axonterminalerna.
Parasympatiska nervceller använder acetylkolin som både preganglionär och postganglionär signalsubstans. Acetylkolin används i hela kroppen, inklusive sympatiska preganglionära neuroner och det somatiska nervsystemet.
Vilka problem kan uppstå i det parasympatiska nervsystemet?
Det finns många möjliga orsaker till parasympatiska störningar. Vissa tillstånd är ärftliga, medan andra beror på skador på ryggmärgen eller perifera nerver. Alla avvikelser i det sympatiska systemet, t.ex. överaktivitet, kommer sannolikt att orsaka problem i det parasympatiska systemet. Livsstilsfaktorer som kronisk stress, alkoholmissbruk och brist på motion kan också störa det parasympatiska nervsystemet.
Parasympatisk dysfunktion orsakar problem med att upprätthålla homeostas i kroppen. Detta innebär att kroppen inte kan anpassa sig till förändrade fysiologiska krav, vilket leder till många sjukdomar. Ett underaktivt parasympatiskt nervsystem kan leda till kardiovaskulära problem och diabetes. Skador på vagusnerven är förknippade med många psykiatriska och inflammatoriska tillstånd, bland annat depression och inflammatorisk tarmsjukdom.
Den parasympatiska nervfunktionen minskar naturligt med åldern, men du kan skydda den på flera sätt. Några exempel är yoga, meditation, måttlig motion, hälsosam kost och probiotika. Dessa strategier bidrar till att öka den parasympatiska aktiviteten och förflytta det autonoma nervsystemet bort från flyg-eller-flykt-läget.
Ofta ställda frågor
Vad är det parasympatiska nervsystemet?
Det parasympatiska nervsystemet är ett "vilo- och matsmältningssystem". Det är en del av det autonoma nervsystemet, som styr kroppens ofrivilliga fysiologiska processer. Det parasympatiska systemet är mest aktivt i tider av trygghet och avkoppling och har funktioner som sänker hjärtfrekvensen och ökar matsmältningen.
Vilka är definitionerna av preganglionära, postganglionära och ganglier?
Preganglionära fibrer är ansvariga för att transportera autonoma nervimpulser ut från hjärnan och ryggmärgen. De postganglionära fibrerna ansvarar för att impulsen levereras till målvävnaden. Parasympatiska ganglier är grupper av neuroner som vidarebefordrar signalen från preganglionära till postganglionära nerver.
Vad kan skada det parasympatiska nervsystemet?
Många skador och sjukdomar kan skada de parasympatiska nerverna. Parasympatisk dysfunktion kan också bero på livsstilsfaktorer som kronisk stress, brist på motion och alkohol.
Hur kan jag skydda mitt parasympatiska nervsystem?
Motion med måttlig intensitet, yoga och meditation är bra sätt att öka den parasympatiska aktiviteten.
RESURSER FÖR FYSISK HÄLSA I ANAHANA
WIKIS OM FYSISK HÄLSA
BLOGGAR OM FYSISK HÄLSA
Vad är det centrala nervsystemet?
Vad är det perifera nervsystemet?
Vad är det somatiska nervsystemet?
Referenser
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK553141/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK539845/
