Om en person upplever ogrundade känslor av inkompetens och självtvivel kan det vara ett tecken på bedragarsyndrom.
Det är viktigt att förstå de olika egenskaperna, typerna och effekterna av detta fenomen för att kunna övervinna dessa känslor. Genom att skaffa sig mer kunskap om imposter syndrome kan individer vidta nödvändiga åtgärder för att övervinna dessa negativa känslor och uppnå större förtroende för sina förmågor.
Vad är Imposter Syndrome?
Imposter syndrome, även kallat impostorism eller impostor phenomenon, är en psykologisk upplevelse som kännetecknas av ihållande känslor av självtvivel och otillräcklighet trots individens prestationer och erfarenheter. De som upplever bedragarsyndromet kämpar ofta med att ifrågasätta sina förmågor och bagatellisera sina prestationer, även när de får positiv feedback eller erkännande från andra.
Negativt självprat, ångest och rastlöshet är vanliga yttringar av bedragarsyndrom, som kan vara svårt att förena med en individs yttre tecken på framgång. Trots att det är vanligt förekommande är imposter syndrom inte en formell eller officiell diagnos eller psykisk störning i DSM. Forskning tyder på att upp till 70% av alla individer kan uppleva minst en episod av imposter syndrome under sin livstid.
Historia kring impostorsyndromet
Begreppet "Imposter phenomenon" introducerades 1978 av Pauline Clance och Suzanne Imes i deras artikel med titeln "The Imposter phenomenon in High Achieving women". Författarna definierade imposter-känslor som inre upplevelser av intellektuell falskhet.
Clance och Imes genomförde sin forskning på kvinnor i yrkes- och högskolemiljöer (t.ex. högskolestudenter och doktorander). De undersökte över 100 kvinnor, där ungefär en tredjedel av kvinnorna gick i psykoterapi för andra tillstånd och de återstående två tredjedelarna var individer som forskarna kände till från deras terapigrupper.
Trots att de fått formellt erkännande för sina akademiska och yrkesmässiga prestationer visade undersökningarna att dessa kvinnor inte erkände sina framgångar internt. Istället tillskrev de sina prestationer externa faktorer som tur och underskattade sina egna förmågor.
I slutändan lägger bedragarsyndromet skulden på enskilda individer, utan att ta hänsyn till de historiska och kulturella sammanhang som bidrar till dess uppkomst, särskilt bland färgade och vita kvinnor i arbetslivet.
Detta synsätt innebär att fokus flyttas till att åtgärda kvinnor snarare än att ta itu med de systematiska problemen på arbetsplatsen. Det patologiserar en vanlig känsla av obehag, ifrågasättande och mild ångest på arbetsplatsen, särskilt för kvinnor, och etiketterar det felaktigt som ett imposter-syndrom. Att känna sig osäker bör inte automatiskt likställas med att vara en bedragare.
Orsaker
I tidig forskning trodde man att kön och familjedynamik bidrog till imposter syndrome. Forskning visar dock att en kombination av faktorer, inklusive barndomsmiljö och föräldraskap, nya ansvarsområden och möjligheter, personlighetsdrag och underliggande psykiska problem, också kan orsaka imposter syndrome.
Barndomsmiljö och föräldraskap
En individs uppväxt och barndomsmiljö kan spela en viktig roll i utvecklingen av imposter syndrome. Föräldrastilen är en av de faktorer som kan påverka detta fenomen. Till exempel kan föräldrar som är överbeskyddande eller kontrollerande, pressar sina barn att utmärka sig akademiskt, jämför dem med andra eller skarpt kritiserar deras misstag, påverka utvecklingen av imposter syndrom hos sina barn.
Barn som kommer från familjer som värderar akademiska prestationer och framgång högt eller som får mycket kritik för sitt beteende kan vara vana vid att ständigt få beröm under de första åren av sin utbildning. Men när de kämpar under universitets- eller högskoleåren kan de utveckla känslor av otillräcklighet och tro att andra är mer kompetenta än de själva.
Forskning visar att barn som växer upp i en miljö som kännetecknas av hög föräldrakonflikt och minskat stöd är mer benägna att uppleva imposter syndrom. Följaktligen är tidig familjedynamik avgörande för att bestämma en individs sannolikhet att uppleva imposter syndrom senare i livet.
Nya möjligheter och ansvarsområden
Det är inte ovanligt att individer drabbas av impostor-känslor eller känner sig ovärdiga när de tar på sig nya akademiska eller personliga ansvarsområden och möjligheter. Individer måste göras medvetna om huruvida de kan uppfylla förväntningarna eller tvivla på om deras förmågor kommer att matcha andra i rollen.
Imposter syndrom är vanligt när individer provar nya saker eller går igenom övergångar. Osäkerhet, brist på erfarenhet och pressen att lyckas kan utlösa imposter-känslor. Så småningom kan känslorna försvinna när individerna blir mer bekanta med rollen. Känslorna kan dock förvärras för vissa personer, särskilt om de inte får bekräftelse, uppmuntran eller stöd från sina kollegor eller chefer.
Personlighetsdrag
Forskning tyder på att vissa personlighetsdrag är kopplade till imposter-känslor och ökar sannolikheten för att uppleva imposter-syndrom. Personer med vissa drag eller egenskaper, t.ex. låg tilltro till den egna förmågan att lyckas i olika situationer och perfektionistiska tendenser (som kan göra det svårt att söka hjälp eller skjuta upp saker), är mer benägna att drabbas av imposter-känslor.
Dessutom kan personer som får lägre poäng på samvetsgrannhet, en av de fem stora personlighetsdimensionerna, och högre på neuroticism (förknippat med högre nivåer av skuld, spänning, osäkerhet och ångest) också löpa högre risk att drabbas av imposter syndrome.
Samtidiga psykiska sjukdomar
Imposter syndrom kan också korsa med olika psykiska hälsotillstånd. Personer som upplever en rädsla för att misslyckas kan känna känslomässig stress, depression och ångest. Att uppleva ångest och depression kan dock innebära att individer redan upplever oro, självtvivel och låg självkänsla.
Bedragarsyndrom kan förvärra andra psykiska tillstånd och skapa en ond cirkel som kan vara svår för individen att bryta. Symtomen på bedragarsyndrom kan dock överlappa med social ångest. Personer med social ång est kan också känna att de inte hör hemma i sociala situationer och vara rädda för att andra ska upptäcka deras inkompetens. Symtom på social ångest kan också bidra till impostersyndrom. Dessa tillstånd behöver dock inte nödvändigtvis samexistera.
Systematiska fördomar
Bedragarsyndromet kan också upprätthållas av bristen på representation av individer från marginaliserade grupper i maktpositioner eller på hög nivå. Denna brist på representation kan leda till känslor av isolering och otillräcklighet hos individer från underrepresenterade grupper. Dessutom kan kulturella stereotyper också förstärka imposter syndrome hos personer med vissa bakgrunder.
Det är viktigt att ta itu med och erkänna systemisk rasism och könsdiskriminering för att effektivt bekämpa imposter syndrome. Personer från underrepresenterade grupper måste ges möjlighet att lyckas och få stöd i sina prestationer. Att ta itu med systematiska fördomar och främja mångfald och inkludering kan bidra till att minska imposter-känslor i marginaliserade grupper.
Typer av bedragarsyndrom
Det finns fem grundläggande typer av bedragarsyndrom; dessa inkluderar det naturliga geniet, experten, perfektionisten, solisten och superpersonen.
Det naturliga geniet
Vid typen "naturligt geni" av bedragarsyndrom är det vanligt att individer känner sig otillräckliga när det gäller deras egen kompetens och förmåga. De kan tro att om de inte lyckas eller behärskar en färdighet på första försöket så är de inte naturligt kompetenta.
Personer som alltid har utmärkt sig utan att anstränga sig särskilt mycket kan vara särskilt mottagliga för denna typ av bedragarsyndrom, eftersom de kan känna sig misslyckade om de stöter på en utmaning som de inte enkelt kan övervinna. Dessutom kan förväntningen att kompetenta individer ska kunna lyckas utan ansträngning på första försöket förvärra känslan av bedrägeri.
Experten
I denna typ av bedragarsyndrom känner individer att de måste ha fullständig kunskap och behärska ett visst ämne eller ämnesområde innan de anser sig vara framgångsrika. De investerar mycket tid i att söka och lära sig ny information för att säkerställa att de är förberedda på att slutföra uppgifterna.
Men när de ställs inför en situation där de känner att de inte har alla svar eller stöter på kunskap som de missat, ser de sig själva som ett misslyckande eller en bluff. De tror att de inte har uppnått positionen som "expert" eftersom de inte har behärskat varje steg i processen.
Perfektionisten
Personer som uppvisar perfektionistiska tendenser är fixerade vid att nå framgång och kräver perfektion i alla aspekter av sina liv. Men eftersom de sätter upp orealistiska mål för sig själva misslyckas de ofta med att uppfylla de höga krav de ställer.
Dessa individer fokuserar på att uppnå perfektion snarare än att erkänna sina ansträngningar för att slutföra uppgifter, vilket leder till att de kritiserar sig själva för eventuella misstag och skapar känslor av självtvivel och misslyckande. Dessutom kan de bli alltför rädda för att ta sig an nya uppgifter eller erfarenheter eftersom de känner att de måste uppfylla perfektionismens normer.
Solisten
Personer med soloist impostor syndrome anser att de borde kunna nå framgång på egen hand och utan hjälp från andra. De tvivlar ofta på sig själva och ifrågasätter sin förmåga och kompetens om de behöver hjälp från andra eller måste ta emot stöd när de erbjuds det.
Dessa personer kan se det som ett tecken på svaghet att be om hjälp och anser att de borde kunna hantera allt på egen hand, vilket leder till känslor av otillräcklighet och impostorism om de inte kan göra det.
Superpersonen
Personer som upplever denna typ av bedragarsyndrom har höga förväntningar på sig själva och anser att de bör utmärka sig i alla aspekter av sina liv. De förknippar sin kompetens med sin förmåga att lyckas i varje roll de har, från att vara en vän eller student till en förälder eller anställd.
Dessa personer tror att de måste uppfylla kraven i sina roller genom att uppnå de högsta nivåerna av framgång, och om de inte gör det känner de sig som en bedragare eller otillräckliga. Trots att de anstränger sig till det yttersta i sina roller kan dessa personer inte lösa sina bedrägerikänslor, vilket kan leda till kronisk stress och ångest.
Att övervinna bedragarsyndromet
För att övervinna bedragarsyndromet måste individen konfrontera sina övertygelser och ändra sitt tankesätt och sina interna tankeprocesser. Strategier för att övervinna imposter syndrom inkluderar:
Att erkänna känslor
För att övervinna bedragarsyndromet är det viktigt att erkänna sina prestationer och sin expertis och påminna sig själv om hur man förtjänat sin plats i den akademiska eller professionella miljön. Att diskutera sina känslor med betrodda vänner, familjemedlemmar eller andra, eftersom det kan hjälpa individer att känna sig mindre upprörda och överväldigade, och låta andra validera deras känslor.
Undvika jämförelser
För att övervinna bedragarsyndromet måste man ifrågasätta sina tankar och utmana sina övertygelser. Detta innebär att man granskar bevisen och inser när man gör antaganden eller tolkar händelser i ett negativt ljus.
Dessutom bör individer bedöma sina förmågor realistiskt, acceptera sina begränsningar och erkänna områden där de kan förbättra sig. Att utveckla en tillväxtinriktad inställning och fokusera på lärande och framsteg, snarare än enbart på prestationer, kan hjälpa individer att övervinna bedragarsyndromet.
Att utmana övertygelser och tvivel
För att övervinna bedragarsyndromet måste individen kritiskt utvärdera sina övertygelser. Det rekommenderas att man frågar sig om ens övertygelser stöds av fakta och bevis, och att man letar efter motbevis. Genom att realistiskt bedöma sina förmågor kan individen utmana sina tvivel och övertygelser om sin oförmåga och inkompetens.
En effektiv teknik är att skriva ner sina prestationer och vad de tror att deras styrkor är, och sedan jämföra dem med sina tankar. Denna övning kan hjälpa individer att realistiskt bedöma sina förmågor och erkänna sina prestationer, vilket ökar deras självförtroende och självkänsla.
För att övervinna bedragarsyndromet måste man lära sig att värdesätta konstruktiv kritik, förstå att det kan bromsa teamet om man inte ber om hjälp, och inse att man blir bättre med tiden om man övar på en färdighet. Dessa strategier kan hjälpa individer att bygga upp sitt självförtroende, utmana negativa tankar och övervinna känslor av otillräcklighet. Genom att öva på dessa färdigheter kan individer arbeta för att uppnå sina mål utan att drabbas av imposter syndrome.
Skapa förbindelser
För att övervinna bedragarsyndromet måste man lära sig att belöna sig själv för sina insatser och söka hjälp från kamrater, kollegor och klasskamrater när det behövs. Att bygga upp kontakter kan ge vägledning, stöd och bekräftelse på ens styrkor.
Det är också bra att fokusera på andra som upplever imposter-känslor och dela med sig av sina känslor för att skapa en stödjande miljö. Det kan också vara bra att dela med sig av strategier för att övervinna utmaningar.
Att ta med sig
Att övervinna imposter syndrome kan vara en betydande utmaning för individer, och det är viktigt att förstå hur det är att uppleva imposter syndrome och hur man hanterar det.
Det är viktigt att inse att framgång inte är synonymt med perfektion och att misslyckanden är en naturlig del av livet. Personer som upplever imposter syndrome måste visa medkänsla med sig själva istället för att tvivla och döma sig själva för att kunna bedöma sina förmågor realistiskt och uppmuntra hälsosam självtillväxt.
Att erkänna sina prestationer och reflektera över dem kan också hjälpa till att övervinna imposter-känslor. Personer som upplever imposter syndrom tenderar att tillskriva sin framgång till externa faktorer, och att öva tacksamhet kan hjälpa till att förändra detta tankesätt.
Det är viktigt att konfrontera och inte förtränga känslorna av att vara en bedragare. Att söka stöd hos en terapeut kan vara till hjälp för att ta itu med bedragarsyndromet, utmana och omformulera föreställningar och hantera känslomässigt lidande, ovärdighet, depression och ångest.
Ytterligare forskning om imposter-känslor bland individer, särskilt färgade kvinnor, och främjande av inkluderande akademiska kulturer och arbetsplatskulturer som främjar antirasism kan bidra till att minska imposter-syndromet.
Referenser
Clance PR, et al (1978). Bedrägerifenomenet hos högpresterande kvinnor: Dynamik och terapeutisk intervention. psycnet.apa.org/record/1979-26502-001
Bedragarsyndromet: Vad det är och hur man övervinner det
